Tirsdag 02. juli 2024
Yngwie är i toppform och gästar sitt forna hemland och hittar till Uppsala. Det är 40 år sedan första albumet som soloartist kom i form av ”Rising Force” – ett neoklassicistiskt inslag med inledande två klassikerna ”Black Star” och ”Far Beyond The Sun”. Detta firas av med en jubileumsturné som sträcker ut i USA och han summerar karriären med sin Fender och fingerfärdighet utöver det vanliga. Det finns ett talesätt: Yngwie Who? Yngwie Fucking Malmsteen – legendar som ser framåt. Summerar man hans karriär som soloartist så finns det många låtar som inkluderar och säkrar myten, vad sägs om: ”I am a Viking, från albumet ”Marching Out” som kom 1985, eller titeln ”Arpeggios From Hell” – eller ta bara den smakfulla akustiska ”Flamenco Diablo”. Jag har upplevt Yngwie live i över 30 år och genom åren så förstärker han sin scennärvaro och tekniskt är han i särklass med sin gitarr. 1986 kom tredje albumet i en odödlig svit och det är ”Trilogy” – som logiskt finns mästerverket ”Trilogy Suite Op 5”. Många vet säkert att han bor i Miami och samlar på gitarrer och Ferraris. Exklusiva vanor. Det gäller att ha intressen i livet, för Yngwie är mer än bara en gitarrist, han är såklart även kompositör och kompbandets ledare ”Rising Force”. Att Yngwie besitter en stigande kraft på scen med hög närvaro och ett snabbt gitarrspel samt med glimten i ögat så levererar han fortfarande extremt högklassiska och högoktaniska neoklassiska musikaliska mästerverk. Detta är anmärkningsvärt och på en scen live och att han hunnit fyllda över 60 år, detta är mycket imponerande att bevittna. Han största kommersiella genombrott hittills i karriären kom med ”Odyssey” med Joe Lynn Turner på sång med ”Heaven Tonight” samt bröderna Anders och Jens Johansson. Bilkraschen med sin älskade Jaguar försenade albumet och åren går så det är 1988 det känns länge sedan idag. Live briljerar Yngwie såklart men även kompmusikerna imponerar. Solid leverans är utmärkande för Yngwie, född i Sollentuna norr om Stockholm. Han har alltid gått sin egen väg sedan han började spela gitarr som femåring. Jag har haft äran att intervjua Yngwie Malmsteen och det vi kom in på var att en mycket stor inspiration för hans tidiga intresse för musik var storasyster Lollo som lånade ut sina Deep Purple album till Yngwie. Som självklart lärde sig spela Ritchie Blackmore -stylen samt övade mycket skalor och en tidig inspiratör var även Jimi Hendrix och Paganini vad gäller klassisk musik. Det är violinteknik som han tog till sig. Barock med en mix av rock med övertoner och snabbhet är väl något av Yngwies signatur sedan över 40 år. Då jag är uppväxt i samma ställe som Yngwie har jag haft förmånen att bevittna hans gitarrspel på akustisk gitarr tidigt 80-tal. Han är en extrem talang i mina musikvärld. Yngwie säger också att han aldrig blickar bakåt. Blicken är ständigt riktad framåt. Det gäller att leva i nuet. Förr gick det vilt till med bilkrascher, fyllor och stök och bråk som hör en hårdrocksartist till i unga vilda år. Dessa är historia och då han lever nyktert och mer ordning och reda som familjefar 1987 är väl det året som var en dipp – med bilkraschen som försenade ”Odyssey” som kom 1988 och året han blev mer välkänd utanför de mest inbitna hårdrockarna som följt Yngwie Malmsteen sedan han flyttade över till USA. Egen tennisbana och pool är såklart ett måste menar Yngwie som gillar tennis och hockey ”balla sporter” menar Yngwie. Samt att han även berättat för mig att han när han gav ut det klassiskt albumet med orkester. Då gör han det på sitt helt egna unika sätt, han komponerar hela verket på egen hand och sedan tar han även en plats in i orkestern. Han vill verkligen inte gör och lämnar aldrig något åt slumpen som alla andra gör se bara på tex Metallica som spelar med San Franciscos orkester precis som vanligt fast med komp från en klassisk orkester. Nej han gör allt ”The Yngwie Malmsteen Way”. I mitt tycke besitter Yngwie (The Swedish Vikiing) en helt unik och fantastisk inställning som bygger på både talang och ett starkt driv byggt på engagemang och en unik inre glöd Kreativitet och perfektion som förenas. Det är så jag uppfattar ”The Swedish Viking”. The One And Only Yngwie Malmsteen.
Spelningen:
Efter 40 år är det upp till bevis. Är Yngwie fortfarande så bra som ryktet. Svar Jesus Adam. JA!
Spelskicklighet, närvaro och energifylld lekfullhet. Noterat är att Yngwie sjunger mer än tidigare live även om det finns många skickliga shreddare runt om i världen. Inledande ”Rising Force” är inget annat än ett vitalt bevis att Yngwie fortfarande är en världsartist. Ett par låtar in i spelningen lugnar Yngwie ner showen med ett vackert intro i form av Into Valhalla – och tillhörande Baroque & Roll. Förr om året drog han även nåt med Jimi Hendrix eller sjöng solo med ”I am a Viking” men inte denna 40 års-show. Vi får däremot ”Smoke on the Water” som en hyllning till Deep Purple. Far Beyond The Sun är en av de absoluta höjdpunkterna i Ett tips är att kolla in och upptäcka hans ”Inspiration” ett album där han ger sina tolkningar till artister som betytt mycket för honom personligen. Avslutande låtar för kvällen innan den ekar ut består av ”You Don´t Remember I`ll Never Forget” och akustiskt intro samt Prelude To April (kärlekshälsningen till frugan) samt briljanta ”Black Star”. Ett fantastiskt gott intryck blir min summering och spelningen klockar in på dryga en timme och 45 minuter.
Det jag tar med mig från kvällen och att Yngwie är en fantastiskt hängiven gitarrist som verkligen går sin egen väg – och de facto att Yngwie i ensamt majestät har satt prägel på en hel gitarrvärld i över 40 år. Det ger all respekt i min värld. Mycket imponerande. Tack för detta Yngwie. Precis innan spelningen slutar hörs ett rop ”Yngwie är Gud”. Fan du är Jesus mannen. Amen. Yngwie går nog inte på vatten – utöver om han är i Sverige och går på is. Orden som dröjer sig kvar är sakralt vackert gitarrspel och ett härligt minne som inte är tungt att bära. Snett bakom scenen finns Uppsala Slott samt Domkyrkans silhuett. Vackert! 5/6
Tekst & foto: Johan Persson