13. – 15. juli 2023
Bröd, öl, mjöd, metal och skådespel åt folket! Historiska paralleller genom århundraden. Genom vår historia förstår vi oss på vår samtid. Gefle Metal presenterar ett koncept: metal i olika former under tre dagar. Festivalen har levt vidare och genomlidit pandemier, krigsekonomi och efter en konkurs står det återigen stadigt via tyska FKP Scorpio som lyckas på kort tid förbereda och planera en traditionell och förväntad setup med aktörer.
Årets utgåva toppas av fredagen med svenska vikingarna Amon Amarth och frontmannen Johan Hägg med flera vikingametalalbum som ”Berserker”, ”Jomsviking” och ”Deciever of the Gods” samt backar upp senaste albumet ”The Great Heathen Army”. Sångaren Johan får dessutom främre publiken att sitta ner och ”ro vikingaskeppet” tillsammans med bandet. Mäktig upplevelse! (5/6). Sedan är legendarerna i och med Dark Funeral och kör på en subtil och ibland eldig traditionell metallshow. Bland de bättre numren är som alltid ”Vobiscum Satanas” (5/6). Jaha glömde ju att festivalen öppnas med brasilianska tjejerna i Nervosa. Fler tjejband är synnerligen uppskattat inom metal som 99 % består av gubbar, grabbar och gamla vikingar. Fredagen tar vid med svenska Watain, och frågan är om inte norska Abbath är strået vassare och det är väl så att när Abbath gick solo så kan man följa både Immortal och Abbath var för sig. Abbath levererar (4/6).
Värt att nämna är att finska Finntroll gör en fin spelning med sin särpräglade skogsmetall eller folkmusikmetall för att del. Nattfödd är länge sedan och med sig har de senaste albumet från 2020 ”Vredesvävd” att backa upp Finntroll gör bra ifrån sig på Gefle Metal finnarna förenar folk och metal stabilt (4/6). Jag minns ett band jag intervjuade för 20 år sedan Korpiklaani och frontmannen Jonne Järvelä menar att vi här uppe i norr med våra rötter, historik och via klimatet så passar det mer lämpat att spela metal än reggae. Klimat, skog, kall vinter och karg historik spelar in när det gäller musikalisk inspiration. Ja det ligger något i detta påstående. Det är bara att konstatera att nationer som Sverige, Norge, Finland och även Danmark ska vara stolta över vårt metalarv och musiktradition då vi har många bra band som står sig internationellt.
Årets överraskning och en av de absolut bästa upplevelsen står ändå lördagen med Zeal & Ardor Frontmannen Manuel Gagneux är så pass unik i dagens musikvärld som kan beskrivas som en avantgarde-metal fusion mellan soul och metal. En fantastisk kombo som visar kanske på framtiden plötsligt blir riktigt intressant. Nya koncept som kan utveckla en hel scen och det är bara fantastiskt bra bokning. (6/6). Värt att nämna är amerikanska veteranerna och tillika hårt thrashande Massacre – som även förklarar att de kommer att hänga med fansen på festivalområdet då de inte är så kallade rockstjärnor. Kul. (4.5/6).
Även brittiska Memoriam med Karl Willetts i spetsen (ex-Bolt Thrower) är relativt underhållande med rutin och kraft och varför inte ett citat ”Fuck Putin”. Hör musik och politik ihop? Är öl och metal en bra kombo? Till nästa år vore trevligt med ett större ölsortiment på festivalområdet än (4/6). Alltså budskap, sätt att leva eller konsumtion och samhällskritik. Yes sir självklart. Just festivaler ges möjlighet att få ta del av band som kanske inte nått ut till den stora breda massan. Budskap som förr var Peace & Love går möjligen över till att konsumera öl, musik och att få vara bara en festivalbesökare. Konsumera musik, möten, intryck och få ett bestående instyck. Ett musikaliskt minne. Där spelar festivalerna in. Gefle Metal hittar sin publik. Men för att hitta rätt antal gäller det för arrangören att hitta den perfekta balansen mellan bredd och spets. Musik för massorna är mer arenarockarnas boning. En metalfestival som ge mer bredd utöver spets såklart. Konceptet är klockrent att på tre dagar få konsumera och spisa metal i alla former. Metal är konst, kultur, livsstil och även konventionernas infriare. Dock larger than life. Woe to you of Earth and sea. Skönt att Gefle ligger intill havet…. Tacka vet jag Hemingway jag måste läsa Den gamle och havet igen. Samt tacka sina lyckliga gener att man är född i norra breddgradet med demokrati och kultur. Och metal.
Tyska Kreator gör sin tredje spelning på Gefle Metal och likt Rammstein för de in storslagen show med eld och låtar som Hate Uber Alles, Eneny of God och Extreme Agression – ger de plötsligt förklaringar paralleller till läget i Ukraina. För de som vill botanisera vidare rekommenderas starkt albumen Coma Of Souls och varför inte kolla upp Tankards låtskatt med härliga sånger om öl. Lite känsla av vuxendagis med moshpit och wall of Detah. Liv och död. Är det metal går ut på. Nja bröd och skådespel. Att ryckas med. Kontrasten är stor när ett ungt par dansar vuxendans med snurr och herren för sin dam iklädd låtens titel Hate Uber Alles. Sodom och Kreator och Destruction är tre akter som fortfarande håller hög kvalitet med åren som gått. Kontrasterna är ibland stora. Tyske frontmannen Mille har låtskatt som spänner vid en bred horisont. Botanisera gärna och se över ”Death Becomes My Light” och “When the Sun Burns Red”. Tysk effektivitet och kvalitet värd att ta del av. Kreator är stabila och håller stilen fortfarande med en mäktig uppvisning (5/6). Tysk surrealism är just underbar!
Men vällen avslutas med svenska stoltheterna i Dismember. Matti Kärki och originalsettningen har även förklarat skillnaden varför Stockholmsdödsen är hårdare än Göteborgssoundet. De som vet vet. Få band som är aktiva idag. Cred till Dismember att de står stadigt inom NWOBHM som grund till det svängiga dödssoundet. All respekt då åren går men Dismember och cirkularitet består. En hyllning till åren som gått och de gör det med hedern i behåll. Pärlorna som radas upp är många med låtar man minns genom åren som ”Pieces”, ”Skin Her Alive” eller ”Dreaming In Red”. Samt ”Massive Killing Capasity” – som tyvärr ligger mänskligheten i händerna gång på gång. Historien återupprepar sig gång på gång cykliskt. Ännu mer cirkularitet är förresten önskvärt på matfronten. Mat och kretslopp och utvidgat matkoncept är en festivalutmaning när man är less på viltkebab och flottiga hamburgare. Dismember är riktigt spelsugna och vitala och gör ingen besviken och klockar in på (5.5/6). Sångaren Matti har förklarat för mig för över 20 år sedan hur han ser på skillnaden att göteborgssoundet som då mer som lite kladd på ollonet, likt ett förspel medans stocksholmsdödsen är mer ett rejält järngrepp om bollarna. Lite mera äkta helt enkelt och brutalare! Och det bekräftas även i och med att låten ”Skin Her Alive” kom till då en granne till Matti i Tensta (nordvästra Stockholm) som led av psykisk ohälsa helt sonika flådde sin flickvän levande. Skrämmande verklighet och låten återfinns på albumet ”Like An Ever Flowing Stream” och förbjöds i England och USA vill jag minnas när det begav sig. Dödsmetall i dess korrekta bemärkelse. Möjligen även Mayhem i egen division här med norsk anknytning.
En metalfestival är som ett kreativt flöde som rinner undan i tre dagar. Alla goda ting äro tre som det heter. Festivalhimlen är nu återigen mörk. Nästa år då? Någon önskelista? SOAD? Helloween? Accept? Enslaved? Korpiklani? Einherjer? Goijra? Igorrr. Sepultura med Max? Varför inte lite amerikansk döds i form av Dying Fetus – eller självaste Cannibal Corpse? Vem vill inte uppleva Dave & kollegorna i Megadeth live? Metallica skulle funka? En vital Ozzy ja tack står högst upp på önkelistan som är för bra för att vara sann. En sak vet jag mitt svenskfinska hjärta vill ha Impaled Nazarene. Släng in lite mera tighta tjtejband vad sägs om The Iron Maidens? Samt alltid mer norska band med rötter inom Black Metal! I övrigt anser jag att Kartago ska förstöras. Eller var det Putin som misstog sig och det blev Ukraina. Historien återupprepar sig. Men en sak är säker: mer metal åt folket. Eller som man säger i USA: Go BIG – or go home. Vad som går hem i stugorna – det är en konsertbokares utmaning. Årets Gefle Metal känlsa är över – det är ”post metal”. Känslan som inte går över i första taget – men vem vill ha mera metal – ta det lugnt det kommer en höst också? Pantera och Anthrax skulle säkert leverera fisful of Metal. 100 % Proof.
Slutord: ….And Justice For All. Rättvisa för alla. Merch Or Die. Masskonsumtion. Cirkularitet. Låtskatt. Klassiker. Samt moderna dängor. Var även kanske musik bättre förr någon? Amen. Vi får hoppas det blir av festival även 2024. Stämningen är nämligen mycket god i Gefle i området kring gasklockorna.
Text & foto: Johan Persson med tack till NRM Crew Magnus Björk och Veronika Larsson
