Tirsdag 21. juli 2026
Nåväl låt Dropkick komma ut och riva igång spelningen. Kvällen är ung och drar igång kl 20. Först så är det rätt så ljust när de öppnar till skillnad från när jag sett dem spela innan Pogues i London om det var 2005. Utomhus och tidig kväll ger en familjär inramning på ett nöjesfält. Nu är det direkt rå energi och en Ken som frontman är ute och hälsar mycket på publiken vilket är mycket uppskattat. Grabbarna från Boston är på glatt spelhumör och drar igång med ”The Lonesome Boatman”. Furuvik brygga ligger strax söder ut och kan stoltsera med en liten gästbrygga. Perfekt att Furuvik ligger ute vid kusten. Det är bra tryck när grabbarna sedan öser på med ”The Boys Are Back” och sedan passerar några låter tills vi kommer fram till ”The Gangs Are Here”. En pärla från nya albumet är ”Chesterfields & Aftershave”. Samhällskritik från USA i form av ”Citizen I.C.E” bygger på amerikansk brutalrealism och en redig verbal känga åt Trump. Det är tight och smakfullt levererat. Publiken uppskattar Dropkick som inte tappar tempo. Det är nära på otroligt att grabbarna orkar ösa på som de gör. Mot sluten får vi uppleva ”Rose Tattoo”, ”I´m Shipping Up To Boston” och ”The Big Man” innan kvällen avslutas med ett extranummer som enligt Ken inte spelats på minst ett år. Tillägnad sin mor ”Kiss Me, I«m Shitfaced”. Kul även att se att Ken och grabbarna signerar både kepsar och vinyl och några t-shirts under spelningen. Det är lyhört, jordnära och mycket uppskattat. Vi bjuds även på kvinnlig moshpit under ”Rose Tattoo” när Ken beordrar en öppning framför scenen för bara tjejer och kvinnor. Sedan lite crowd-surf och annan eufori passerar revy i skön anda. Men inte på ett stökigt sätt så vakterna behöver ingripa.
Irländsk traditionell musik med punkattityd från Boston gör en riktigt minnesvärd spelning. Det är en fin tillställning med karuseller och berg- och dalbana. Barnfamiljer som är på plats av ren slump får en energisk skow levererad av Dropkick Murphys. Jag gissar att det kan vara första gången många bevittnar Dropkick Murphys. Jag hoppas det inte blir för sista gången, i min värld kommer jag tillbaka nästa gång. Lets Go Murphys, hey ho – lets go Murphys. En show som är ren fullträff. Mycket bra bokning av Furuviksparken. Vad kan gå fel med banjo, dragspel, säckpipa och lite jävlaranamma från Boston. Ken är verkligen dessutom lyhörd, rutinerad och som frontman numrera solo gör han det fulländat. Nära på full pott men man måste ju ha något som är kvar som toppar i framtiden. Heja USA, Sverige och Norge. Tur att fotbolls-VM är över så folk kan få gå på spelningar igen. Hoppas Furuviks team kan landa lika bra bokningar framöver. Lätt vart att besöka denna trevliga och familjära anläggning – som passar både ung som gammal. Bästa låtarna enligt mig är: ”Rose Tattoo” och «I`m Shipping Up To Boston». Som alltid. Tack Furuvik och Dropkick Murphys för en outstandig trevlig kväll. Lets Go Murphys detta vill man helt klart uppleva igen. Ytterligare ett trevlig minne kan lagras i nöjeskontot. Samt devisen: kunskap och uppleveler är inte tunga att bära. Stort tack till Viktor Engstrand för assistans ikväll det är stabilt det. Rock On! 5/6
Tekst & foto: Johan Persson
